Hellu alla på bloggen,

Jag tänkte bjuda på dagens magfoton nu när det “bara” är drygt 5 veckor kvar.

mage mage2

Nu längtar jag verkligen efter den lille/lilla.

image

Nu har vi äntligen vågat köpa några kläder till den lilla. Det är storlek 50 så någon gång kommer den kunna ha dom.

Så underbart, nu längtar jag ännu mer efter vårt lilla underverk.

Nu är det dags för lite magbilder igen. Tiden är nu inne för att jag ska känna mig som en klumpeduns och stor. Magen börjar vara i vägen och tung. Viktuppgång såhär långt är 10 kg.

magen_liggande_32 magen_stående_32

Nu väntar jag på ett läkarbesök för att se hur det går för min livmodertapp. Då den krömp till förra gången så hoppas jag att den inte krympt mer än så.

Även om jag längtar efter bebisen sjukt mycket så får den gärna stanna i magen tills vecka 34+0 i alla fall så att hjärnan blir färdig i magen. Det är mitt nästa mål.

Yes, äntligen fick jag åka hem. Det började med permission på helgen och nu igår på torsdagen fick jag beskedet att läkarna tycker att det är tillräckligt lugnt för mig så att jag kan åka hem. Risken är ju verkligen inte borta men jag ska på kontroller 2 gånger i veckan för att se hur det går för livmodertappen och bebisen.

Nu när jag är hemma är viktigt att jag verkligen tar det lugnt och inte stressar på en massa utan verkligen vilar. Jag kan ta små korta promenader men inte just nu i början utan det går växa fram.

Nästa steg är att vänta på att bebis stannar kvar till 30+0 och redan idag är jag på 28+3 så det finns hopp.

image

Varje vecka är guld värd och redan nu har vi kommit till gravidvecka 29. Tänk att vi var på 23+5 (gravidvecka 24) när vi åkte in till förlossningen. Nästa mål är att nå 30+0 vilket är om två veckor.

Hej alla läsare,

de senaste 2 veckorna har jag spenderat min tid här på Akkis i Uppsala. Anledningen är att det finns risk för prematur (att barnet kommer för tidigt). Just idag är jag enligt Akkis beräkningar på 26+0 vilket är graviditetsvecka 27.

Här nedan följer en liten förklaring på de händelseförlopp som varit den senaste månaden.

Först blev jag omkullkörd i skidbacken (2014-01-20) i Kläppen och det ganska hårt. Han slog omkull benen på mig och jag landade snett på sidan. Fick då sammandragningar och åkte till Falun och förlossningen där i ambulans. Vi blev kvar tills det lugnat sig och vi fick sen åka tillbaka till Kläppen dock med skidförbud för min del. Då mättes min livmodertapp till 29 mm.

En vecka senare (2014-01-27) låg jag i smärtor hemma i nästan 3 timmar men det lugnade ned sig.

Sen på söndagen samma vecka (2014-02-02) satt jag i soffan och kände att det började rinna. Jag gick raskt till toan och ja det rann blod. Var själv hemma och ringde förlossningen för råd och de bad mig komma in med ambulans.

Väl där undersökte dr. Åsa mig och konstaterade att min livmodertapp då enbart var 20 mm. Tillsammans med Uppsala beslutades att jag skulle åka dit. Innan transport fick jag en kortisonspruta för att barnets lungor skulle mogna snabbare plus dropp mot sammandragningar.

Sen på onsdagen mättes min livmodertapp till 10 mm och jag fick sängarrest, sen dess har de kollat den vid flertalet tillfällen och den varierar mellan 7-15 mm vid kontrollerna. Nu denna vecka har de även börjat med att mäta sammandragningar med en CTG-maskin och det ska göras 2 gånger i veckan. Att tillägga är att livmodertappen normalt ska vara mellan 30-60 mm.

Jag kommer som det ser ut nu att vara på sjukhus tills den lilla föds, vilket kan bli i 13 veckor till men den kan ju också komma imorgon eftersom det går inte att förutse. När vi är i vecka 28+0 kan Västerås sjukhus ta emot oss igen och det är om 2 veckor.

Var dag som går och den lilla är kvar i magen är guld värt, den utveckling bebisarna gör nu innan vecka 30 är enorm och jag vill gärna ha den kvar ett tag till.

Ni får ha en bra dag alla, det ska jag för solen skiner ut idag!

Hej alla glada läsare,

idag går vi in i gravidvecka 24. det känns så otroligt overkligen trots allt. Så lång tid har gått sen vi pratade om barn att det känns overkligt att vi verkligen kommit mer än halvvägs genom denna. Att vara gravid är underbart, jobbigt, glädjande, skrämmande, mysigt och efterlängtande. Tänk den dag när vi äntligen får träffa vår lilla stjärna, våran knodd.

Min viktuppgång så här långt är 6 kg sen inskrivningen och jag hoppas att det inte sticker iväg allt för mycket mot slutet, ju mindre jag går upp ju mindre måste bort så att säga. Visst att många säger att jag inte ska bry mig om sånt eftersom jag är gravid men jag vill inte gå upp 30 kg, jag har kämpat mot att jag lätt går upp i vikt läääänge så kan jag hålla mig till max 15 kg är jag mer än nöjd.

Knodden är idag enligt gravidappar ca 30 cm men väldigt liten och väger ca 600 gr. Knodden är pytteliten men ändå stor.

Jag tänkte bjuda på dagens magbilder, dels för att jag vill men även för de släktingar och vänner som bor längre bort och inte träffar mig så ofta.

image

image

Ha en toppendag!
Kram Frida

image

Denna fina tavla fick vi av min bror och hans fru i jul. Nu sitter den uppe och så har vi placerat ett fin fint foto på knodden i den ramen. Känslig som jag är så kom tårarna när jag öppnade paketet.

image

Bjuder på en grusig liten bild där ni kan se magen i vecka 21. Det syns numer men än så länge känner jag inga direkta sparkar mer än att den bökar runt ibland och kommer åt kissblåsan.

Jag längtar tills den dagen kommer då Anders kan känna den.

image

Tänk att det redan gått halva tiden i vår graviditet och ändå känns den 26 maj lååångt borta.

Än så länge känner jag inte så mycket mer än att det bökas runt i magen ibland. Anders har inte känt alls att den rört sig men det kommer väl snart.

Vi är så nyfikna på vem det är som lurar i magen, hur den personen är och så vidare.  Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Post Navigation